Så sitter jag och funderar ännu en gång. Man vet inte mycket om just aspergers, så det är väldigt svårt att gräva fram bra fakta. Ingen vet vad aspergers syndrom faktiskt är, eller vad det kommer ifrån. Det i stort sätt enda man vet är att vi med asperger tänker lite annorlunda, har annan sömnrytm och inte fungerar på samma sätt som andra socialt. (vill ni läsa mer fakta, se mina andra inlägg om asperger). En sak som stör mig är att många bara ser det negativa med diagnosen, och det önskar jag verkligen att jag kunde förändra. Som att vi är dömda att vara utanför pga vårat sociala handikap. Som att vi är dömda att misslyckas på grund av att vi kan ha svårt att fokusera. Som att vi är dömda att vara ständigt trötta pga alla hundratals extra intryck. Så är inte fallet. Jag säger inte att det är en lätt diagnos att leva med, för det är det verkligen inte, men livet tar heller inte slut när man får sin diagnos. För mig blev det mesta tvärt om mycket bättre eftersom jag har lättare att bli förstådd nu. Jag vet att det finns mycket positivt med diagnosen. Utan aspergers skulle jag antagligen inte vara så intresserad av foto som jag är, och jag kanske inte skulle ha lika lätt för matte. Folk ser förbi det positiva, och det tycker jag är sjukt synd. Vi är inte dömda att misslyckas, vi är dömda att lyckas!