Som många redan vet så fick jag diagnosen aspergers syndrom hösten 2008, och det är en av de bästa sakerna som har hänt mig ever. Innan jag fick diagnosen kände jag mig ofta utanför och annorlunda. Jag visste inte själv vad det var, jag kände mig bara inte som alla andra och det var hemskt. Redan när jag var runt 5-7 år gammal började jag inse att vissa saker i mitt betéende avvek från det "normala". När jag sedan fick min diagnos var det som att alla bitarna liksom föll på plats. Att läsa diagnoskriterierna var precis som att läsa om sig själv på de flesta punkterna. Mina föräldrar har fått lära sig en hel del om aspergers för att kunna förstå mitt betéende bättre, jag har fått träffa andra ungdomar med samma syndrom (vilket har varit totalt underbart^^) och jag har framför allt blivit självsäkrare och lärt mig att uppskatta mig själv på ett sätt som var totalt omöjligt förut. Nu kan jag känna mig stolt över något igen, vilket jag inte kunde tidigare, då jag bara kände mig misslyckad (vilket antagligen berodde mycket på att jag inte hade någon aning om var som var fel). Nu är mitt mål att sprida information om aspergers vidare, så jag kommer att göra mitt bästa här på bloggen :) tänker vara så öppen som möjligt och dela med mig av allt i från fakta till vardagliga situationer så som jag upplever dem. Så enjoy ;D